april 1982 -- november 1983 Mk. IV 
Sören Mårtensson keyboards
Finlay fick svårare och svårare att prioritera spelandet så det var dags för oss att gå skilda vägar. In kommer Juba med friska idéer och vårt låtskrivande tar extrem fart, vilket resulterar i bandets mest kreativa period vågar jag påstå. Juba och jag komponerade väldigt mycket ihop i Kolsva, Patric kom med idéer och här dyker även Sörens första helt egenhändiga låtar och partier upp.
Vi genomför två inspelningssessioner med Lasse Andersson som ljudtekniker, båda i Balans replokal och med 4-spårs porta som inspelningsmedium. Vilken enorm frihet att göra pålägg med hela två lediga kanaler! Inspelningarna är härifrån och framåt dessutom i stereo.
Achilleus Vrede under Tour K.A.K. Miniturne tillsammans med Message, Saiga & Tha Past tror jag det var...
Vi spelar också in en singel på vanryktade Pang Records. Vi vet ju att vi skall bli blåsta och Lars E. Carlsson (komplett med plåsterlapp på näsryggen) uppfyller de flesta fördomarna man kan ha om en slemmig musiknasare i gråzonen mellan straffbart och ohederligt. Musikstudion håller naturligtvis sämre klass än Lasse Anderssons uppsättning, bandspelaren är 4-kanalig och ljudteknikern har noll koll. Våra arrangemang är gjorda för den utlovade 16-kanaliga studion och de måste skäras ner till ingenting. Trumsetet är uppställt i en garderob för en mikrob utan anspråk och består av rejekterade kaffeburkar. Sören får spela in sina keyboardslingor på en minimoog, vilket dock innebär strul eftersom moogen inte vill hålla stämningen och vad värre är, moogar prioriterar lägsta ton - tvärtom mot Korgen som SAM är van vid att spela på. Tidspressen i studion är total och vi överlever äventyret endast genom att ett under sker: Vi får till inspelningen och skivorna levereras faktiskt till slut. Dock får vi bekosta omslaget själva... Fick vi betalt för försäljning av övriga exemplar, de som skulle distribueras via Mariann Records? Gissa tre gånger. Singeln spelades enligt uppgift en gång på Västmanlands lokalradio. Den erhöll någorlunda hyfsad recension i VLT. Jag skall sent glömma hur vi kånkade Wurlitzerpiano och gitarrer genom Stockholm och på tunnelbanan, men allt som allt, det var ett äventyr och kul hade vi.
Sören Mårtensson keyboards
Patric Danielsson trummor, sång
Juha Nurmenniemi bas
Björn Jacobson gitarr, sång
Juha Nurmenniemi bas
Björn Jacobson gitarr, sång
Finlay fick svårare och svårare att prioritera spelandet så det var dags för oss att gå skilda vägar. In kommer Juba med friska idéer och vårt låtskrivande tar extrem fart, vilket resulterar i bandets mest kreativa period vågar jag påstå. Juba och jag komponerade väldigt mycket ihop i Kolsva, Patric kom med idéer och här dyker även Sörens första helt egenhändiga låtar och partier upp.
Vi genomför två inspelningssessioner med Lasse Andersson som ljudtekniker, båda i Balans replokal och med 4-spårs porta som inspelningsmedium. Vilken enorm frihet att göra pålägg med hela två lediga kanaler! Inspelningarna är härifrån och framåt dessutom i stereo.
Achilleus Vrede under Tour K.A.K. Miniturne tillsammans med Message, Saiga & Tha Past tror jag det var...Vi spelar också in en singel på vanryktade Pang Records. Vi vet ju att vi skall bli blåsta och Lars E. Carlsson (komplett med plåsterlapp på näsryggen) uppfyller de flesta fördomarna man kan ha om en slemmig musiknasare i gråzonen mellan straffbart och ohederligt. Musikstudion håller naturligtvis sämre klass än Lasse Anderssons uppsättning, bandspelaren är 4-kanalig och ljudteknikern har noll koll. Våra arrangemang är gjorda för den utlovade 16-kanaliga studion och de måste skäras ner till ingenting. Trumsetet är uppställt i en garderob för en mikrob utan anspråk och består av rejekterade kaffeburkar. Sören får spela in sina keyboardslingor på en minimoog, vilket dock innebär strul eftersom moogen inte vill hålla stämningen och vad värre är, moogar prioriterar lägsta ton - tvärtom mot Korgen som SAM är van vid att spela på. Tidspressen i studion är total och vi överlever äventyret endast genom att ett under sker: Vi får till inspelningen och skivorna levereras faktiskt till slut. Dock får vi bekosta omslaget själva... Fick vi betalt för försäljning av övriga exemplar, de som skulle distribueras via Mariann Records? Gissa tre gånger. Singeln spelades enligt uppgift en gång på Västmanlands lokalradio. Den erhöll någorlunda hyfsad recension i VLT. Jag skall sent glömma hur vi kånkade Wurlitzerpiano och gitarrer genom Stockholm och på tunnelbanan, men allt som allt, det var ett äventyr och kul hade vi.
Gummidäck, bra representant för denna tidsperiod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar